Utställningsperiod 25 september - 10 oktober 2021
Elena Struwe, Stockholm
|
Elena Struwe är född i Königsberg (nuvarande Kaliningrad) och hennes konstnärliga talanger upptäcktes tidigt, hon har målat sedan barnsben. Intresset följ sig egentligen ganska naturligt då hennes farfar var professor i måleri.
Vid fem års ålder flyttade familjen till Moskava, där hon sedan växte upp. Elena utbildade sig på Kulturhögskolan i Moskva mellan åren 1982 – 1986. Hon hade även sin farfar, professor Gregorij Belov, som lärare under åren 1979 – 1986. Elena flyttade sedan till Stockholm där hon är bosatt sedan år 1986. Hon arbetar både i olja och akvarell och kännetecknande för hennes konst är elegansen och den friska koloriten. Elena Struwe har ett mycket brett register som konstnär och hon kan fånga vilket motiv som helst, men hennes favoritmotiv är kvinnor, blommor samt naturmotiv. I sina oljor använder hon både pensel och paljettkniv. Utmärkande för Elena Struwe som konstnär är hennes öppenhet för nya intryck och ständiga nyfikenhet på att utveckla sin förmåga och viljan att hela tiden öka sitt kunnande. Hon experimenterar gärna med nya tekniker och finner hela tiden på nya motiv, vilket gör att man som besökare på hennes utställningar ofta blir överraskad. Börje Carlsson, Galleri Gamla Stan Köpmannagatan 19, Eskilstuna |
Olof Astrup Hällqvist, Nora
|
Olof Astrup Hällqvist är född 1957 och uppvuxen i Ramsele men bor i Nora i närheten av Örebro. Han är utbildad på Konstfack och har jobbat med design och illustration. I 50-årsåldern började han måla mer intensivt. Det ledde till en serie akrylmålningar på temat ”Hågkomster”. Det är tillbakablickande bilder från barndomen och uppväxten i Norrlands inland. Att lämna och återvända till uppväxtmiljön, som i bildserien ”Jag minns det som mycket större”.
De senaste tio åren har jag arbetat med två teman, ”Hågkomster” och ”I hemmets lugna vrå”, som utvecklats ur hågkomsterna. Jag är huvudsakligen målare, men gör även skulpturer och grafik. Ursprunget till serien ”i hemmets lugna vrå” kommer från minnen av barndomens trettondagskalas, som ägde rum i en släktings finrum som man fick tillträde till endast under detta årliga kalas. Rummet var befolkat av mjukisdjur och dockor. Det var lätt för en 5-åring att föreställa sig vad dom kunde ha för sig när människorna lämnat rummet... I elva år jobbade jag som illustratör och utställningsformgivare på Naturhistoriska riksmuseet. Efter korrekta avbildningar av djur var mjukisdjuren tacksam kontrast. För mig är det viktigt att mina bilder är inkluderande. Alla från barn till konstkännare ska kunna hitta sin ingång. Bilderna är ofta ögonblick i en pågående händelse. |
